Audreys perspektiv:

Jag vaknade av väckarklockans gälla ringande, jag flög upp och insåg att jag var… sen.

Snabbt studsade jag upp ur sängen och kastade mig in i duschen med stressens all heta.

Jag damp ner på min stol precis i tid, Hanna tittade leende på mig och tog upp en papperslapp.

”Vad är det där?” muttrade jag och satte på min dator, ännu ett protokoll att renskriva.

”En lapp”, kuttrade Hanna.

”Och? Vad rör den mig?” fräste jag.

”På den står det ett namn”, fortsatte hon. Jag ryckte menande på axlarna. ”en som har sökt dig tidigare, en kille.”

Jag frös till is, sedan blev jag alldeles varm och sedan kall igen.

”Vem?” frågade jag misstänksamt.

”Läs själv, han lämnade ett meddelande också.” fnittrade hon. Jag tog suckande emot lappen och läste tyst för mig själv.

”Hej Audrey, ring tillbaka till mig när du för höra det här, eller ja läsa haha, saknar dig – Z.”

Jag log och till min förskräckelse, rodnande jag också.

”Gulligt va.” flinade Hanna. Jag nickade och vek ihop lappen, lade den i min väska och koncentrerade mig helt på mitt arbete, men leendet lämnade inte mina läppar på hela dagen.

När vi hade lunch sms:ade jag till Zayn.

Hej Zayn! Du ringde? Vad ville du vännen? – A

Se hur du mådde och om du ville ses idag? – Z

Varför inte? när? – A

När slutar du? – Z

18.00 prick, vad sägs om 18.30 på Starbucks? – A

Låter bra – Z

Jag lade ner mobilen igen petade i min sallad, Hanna tryckte ner sin gaffel i min sallad och tryckte sedan salladen i min mun.
”Sådär, nu får du fibrer, eller proteiner eller vad fan det är i sallad.” flinade hon. Jag suckade, skakade på huvudet och skrattade åt hennes okunskap.

”Vad lärde du dig i skolan egentligen?” retades jag.

”Sluta.” muttrade hon buttert och stoppade en oliv i munnen.

”Okej… hur är en atom uppbyggd? Vad är ett grundämne? Vad är en kemisk förening?”

Hon fnös.

”Jag vet allt det där”,

Hon reste sig, tog min och sin tallrik, slängde dem och drog sedan med mig till vårt rum.

”Vad är det?” frågade jag förbryllat, hon såg generad ut och lite rädd verkade hon med.

”Jo… jag vill bara berätta en sak, du är min bästa vän, jag hoppas du vet det?” viskade hon.
”Ja, och du är min, något mer?” flinade jag.
”Seriöst, kan jag berätta en hemlighet för dig? Du går inte och läcker den till alla?” undrade hon.

”Självklart inte.” svarade jag allvarligt, lade handen på hjärtat och försökte se så allvarlig och pålitlig ut jag kunde, vilket var enkelt eftersom jag aldrig skulle berätta en annans hemlighet för någon annan, jag är inte en sådan person, jag behandlar andra som jag vill bli behandlad själv.

”Okej… ehm, jag har, alltså, jag har kysst någon.” stammade hon.

”Och? Det är inte förbjudet vännen”, sa jag och klappade henne på axeln.

”Nej, nej, du förstår inte, han är, inte, alltså, det är typ liksom Johnny…”,

Jag tittade förvånat på henne, sedan fuktade jag läpparna och drog ett djupt andetag.
”Han är fyrtionio…”,

”Jag vet, jag vet! Men… han bara, åh, Orlando kommer döda mig.”

Hennes ögon fylldes plötsligt med tårar.

”Men Han.” sa jag och bredde ut armarna, hon kramade mig tacksamt och jag kramade henne tillbaka och kändes hennes tårar mot min axel.

”Jag vill bara inte förstöra vårt band, det har varit så bra hittills och de kommer inte vara bra vänner om jag berättar för Orlando vad som hände, han kommer skylla allt på Johnny.” mumlade hon i min axel och jag klappade henne på ryggen.
”Jag vet bara inte vad jag ska göra”, snyftade hon.

Vi lutade oss bakåt och hon drog med handen under ögonen, suckade och log mot mig, jag log tillbaka. Hon var så hjälplös, och snäll, hon förtjänande någon som hjälpte henne, ja, det gjorde hon.