En morgon lyste solen starkt utanför fönstret och jag kände för att inte ta bilen, eftersom det var så fint väder ville jag hellre ta tunnelbanan så jag fick gå en bit i det fina vädret.

Jag klädde på mig, borsta håret och sminkade mig lite lätt, sedan åt jag en lätt frukost och skyndade iväg till jobbet.

Det var varmt ute och jag njöt verkligen av solen, den fyllde upp varenda centimeter av min kropp och fick mig att känna mig lycklig, en massa egoboost tankar for igenom mitt huvudet och leende på mina läppar bredde ut sig mer för varje steg.

Jag krockade nästan i Michelle Green från min kemiklass, hon såg förvånat på mig.

”Vart ska du?” undrade hon. Det slog mig att när skolan började igen efter sommarlovet – som faktiskt tog slut om tre veckor – skulle det bli svårt med mitt arbete, men jag behövde pengarna, det skulle bli övertid, verkligen.

”Jag ska till mitt jobb”, svarade jag och log lite.

”Ditt jobb? Har du fått jobb?” undrade Michelle förvirrat. Jag nickade.

”Japp, bra va?” sa jag och lade huvudet på sned. Hon ryckte på axlarna och log.

”Antar det, men jag måste rusa nu, vi ses i skolan om inte tidigare!” sa Michelle och kramade om mig snabbt, sedan började hon gå mot motsatt riktning jag skulle till.

”Ja, hejdå!” ropade jag efter henne. Sedan skrattade jag till och skakade på huvudet innan jag gick ner till tunnelbanan.

När jag kom fram till ”London’s Jouranl” stod Mrs. Lawrence på trappan in till den jättelika byggnaden där tidningen höll till.

”Hej Mrs. Lawrence, är allting som det ska här?” frågade jag glatt. Hon höjde ett ögonbryn och skakade sedan på huvudet.

”Ja, Vi har fått ännu en anställd med samma ställning som du, så nu är ni två sekreterare, hon heter Hanna Bloom och ni kommer få jobba ihop.” svarade Mrs. Lawrence. Jag bara tittade på henne, en till sekreterare? Men räckte det inte bara med en? Eller hade dem alltid haft två? Jag fattade ingenting.

”Okej… men varför?” undrade jag.

”Vi behövde helt enkelt en till, men det är okej eller hur?” frågade Mrs. Lawrence, hon väntade inte på mitt svar utan bara ledde mig in, och där väntade min nya kollega Hanna.

Hanna var en av dem sötaste tjejer jag någonsin sett, hennes hår var mörkt och hon såg ut att komma från Asien någonstans.

”Hej! Jag heter Hanna Bloom och är väldigt glad att träffas, ähm, träffa dig.” sa hon och sträckte fram handen.

”Åh, hej! Jag heter Audrey Jensen, trevligt att träffa dig också”, log jag. Hanna verkade riktigt trevlig vilket glada mig, kanske skulle det bli roligare trotsallt att ha en kollega.

Vi fick en stund att bekanta oss över lite fika så vi slog oss ner vid ett bord och började prata lite smått.

”Så, du är inte släkt med Orlando Bloom?” frågade jag. Det var menat som ett skämt och för att markera det skrattade jag lite åt mina egna ord. Men till min förvåning nickade Hanna ivrigt.

”Jo! Han är min bror! Gillar du honom?” utbrast Hanna glatt.

”Wow, är du? Ja det gör jag!” sa jag och kände hur mina ben började skaka, om jag gillade Orlando Bloom? Han och Johnny Depp hade varit mina kändis crushar jag vet inte hur länge! Jag älskade Pirates Of The Carribean med hela mitt hjärta.

”Vad kul, hon kommer för att hälsa på mig snart! Egentligen är jag inte från London men jag flyttade hit av någon konstig anledning”, berättade Hanna. Jag stirrade på henne, om jag vore Orlandos syster hade jag inte flyttat mer än hundra meter ifrån honom.

”Så, står ni varandra nära?” frågade jag. Hanna nickade.

”Absolut, vi är jättenära, han har verkligen alltid funnits för mig! Och sedan känner jag hans gamla kollega Johnny Depp lite, gillar du honom?”

”Ja! Jag är kär i Pirates Of The Carribean!”

Vi satt och pratade långt över fikatiden, tillslut kom Mrs. Lawrence och meddelande oss att det var dags för möte nu. Vi båda flög ur våra stolar och tog våra anteckningsblock.

”Ni ska ren skriva allting senare, det vet ni väl?” påminde Mrs. Lawrence oss.

”Jodå”, sa jag. Hanna såg väldigt frågande ut så jag viskade till henne att vi fått varsin jobbdator att skriva rent mötesprotokollen på och sköta andra digitala uppdrag.

”Aha.” log Hanna och liksom lyste upp med sitt leende, jag kunde inte låta bli att le jag med. Kanske hade jag hittat en äkta vän igen, och dessutom var hon syster med en av världshistoriens snyggaste män, det kunde bara leda till gott, hoppas jag.

So, so, what do you think? Kommentera gärna! <3