Tre dagar senare satt jag och Hanna och rensade skräpposten på tidningens mail, ännu ett urtråkigt uppdrag som Mrs. Lawrence hade tvingat på oss men vi god tog det ändå, rakt av.

Jag klickade in på ett mail, klickade på ”radera”, gjorde om det.

”Jag skulle hellre hjälpa Mrs. Lawrence med ryggvaxningen än det här”, suckade Hanna, jag rös vid tanken och skakade på mig för att få bilden ur huvudet.

”Inte jag, mailen ser inte ut som en mans apa på ryggen…”, flinade jag. Hanna rös till henne med.

”Du har helt rätt kompis.” sa hon och vänster klickade på sin dator. Vi satt tysta i några minuter till.

”I vilken skola gick du i som liten?” undrade Hanna efter en stund.

”Seatown School, och sedan i Seatown High.” Svarade jag, inget ”du då?” eftersom jag inte orkade prata just nu, jag var ganska trött faktiskt och jag hade mycket att tänka på just nu, som att om Zayn verkligen passade mig eller om han inte var min typ och skulle krossa mig.

”Var tysta nu! Jag tänker inte yttra ett ord förrän ni har knipit igen!” vrålade vår lärare Mrs. James, alla tittade på henne men några fortsatte att mumla tyst innan det blev helt knäpptyst i rummet.

”Ni går faktiskt i nian, visa det tack.” muttrade vår andra lärare Mrs. Anderson.

”Okej, ni ska få reda på lite praktisk fakta nu”, sa vår tredje lärare Mr. Penders och slog ihop två plast mappar emot varandra, det mycket irriterande ljudet av plast mot plast uppstod och eleverna vred sig plågat i stolarna för att undkomma ljudets plåga.

”Men när ska han sluta med det där och inse att vi lyssnar mindre under tortyr.” viskade Ivy i mitt öra, jag nickade och himlade med ögonen.

”Han kommer aldrig sluta bara att inse.” viskade jag tillbaka och hon nickade instämmande.

”Vi ska kasta om klasserna”, började Mrs. James, hon avbröts av stönande och jämmer.

”Men vi är nöjda med klasserna!” vrålade Kain.
”Ja!” ropade Sasha. Lärarna lyssnade inte ett dugg.

”Så nu ska vi ropa upp klasserna, första klassen: Jamie, Nina, Kain, Penny, Frida, Ivy, Thina, James, Lucas, Daniel, Simon, Gordon, Annabelle, Tristan, Mikaela, Jessica och Nora!”

Jag och Ivy stirrade på varandra, vi hade alltid kommit i samma klass, alltid varit med varandra och varit bästisar, de som sitter bredvid varandra och fnissar, vem ska vi göra det med om vi är i två olika klasser? Är lärarna dumma i huvudet eller?

”Men Mrs. James! Jag då! Du glömde mig!” utbrast jag.

”Nej då Audrey, du är i andra klassen.” förklarade Mrs. James.
”Men… det går inte! jag måste vara med Ivy!” klagade jag.
”Tyvärr, ni får helt enkelt nöja er, det är i alla fall bara i en termin.” sa Mr. Penders. Jag sjönk förtvivlad ner på stolen, hur kunde dem bara splittra oss sådär? Har de inga känslor?

Jag väcktes ur min flashback genom att Hanna kastade ett ihop knycklat pappersark.
”Hallå?! Du försvann!” utbrast hon.
”Oj förlåt jag hade bara en tillbaka blick.” svarade jag.

”Flashback?” undrade hon.
”Ja.” mumlade jag och drog fram min telefon. Att jag inte tänkt på Ivy sedan dess, vi sluta vara med varandra efter den dagen då vi hamnade i olika klasser, inte villigt men Nina och Ivy var helt plötsligt bästisar och där satt jag med Michelle och Tanya, det var inte precis kul.

Jag letade fram Ivys nummer och tryckte på det.

Tre signaler senare svarade hon.
”Hej!” utbrast hon.
”Hej, det är Audrey.” svarade jag.

”Jag såg det, vad har du på hjärtat?” undrade hon.

”Det var ganska länge sedan vi sågs, jag bara undrade om du vill ses idag efter jobbet?”

”Hm, jobbar du?”

”Ja..? Jag slutade skolan och så på grund av det och att jag inte klarar av den där skolan längre.”

”Just det, de sa det, visst när?”
”Halv sex?”
”Sure, vi ses då.”
”Okej.”
”Hejdå.”
”Hejdå.”

Jag lade på och stoppade lyckligt ner telefonen igen.

”Vad var det där om?” undrade Hanna.
”Ingenting, bara en gammal kompis.” förklarade jag.

”Jaha okej.” muttrade Hanna och vände sig mot sin dator igen.