Just Love PART FOUR - Don't Dare To Toutch My Girlfriend

Jag och Hanna skulle just skiljas – vi hade jobbat klart för idag så vi hade gått hem – när jag kom på en sak.
”Jo du Hanna”, sa jag. Hon vände sig hoppfullt mot mig. ”jo jag har ändå ingen mat hemma så jag bara undrar om du vill ut och äta ikväll, som en vän kväll?” undrade jag. Hon nickade glatt.

”Precis vad jag hade önskat att du skulle fråga! Vart vill du gå?” svarade hon.

”Okej, jag hade tänkt mig något klassiskt, McDonalds.” sa jag och log hemlighetsfullt.

”Ja! Jag älskar det stället!” utbrast Hanna. Jag fnissade och sedan tog vi tunnelbanan till Piccadilly Circus, därifrån letade vi oss till McDonalds.

När vi beställt och satt vid ett fönsterbord i väntan på maten kändes det som om vi varit vänner för evigt, det kändes så som det hade gjort med Lucy.

”Vi borde gå till China Town någon gång och äta, de har jättefina restauranger där.” föreslog Hanna. Jag nickade.

”Jo, jag vet det borde vi verkligen”, svarade jag. Vi pratade om allting mellan himmel och jord, om kändisar, killar, Tv program till skolan och bitchiga tjejer vi våra klasser. Det kändes underbart att ha någon att prata med sådär, det var som om vi varit två pusselbitar som äntligen fallit på rätt plats i ett pussel som kallades världen.

Det blev mycket skratt också den kvällen, efter McDonalds gick vi åt på själva Picadilly Cirus och gapskrattade åt ingenting tills en kvinna med barnvagn bad oss att lugna ner oss lite, då gick vi och köpte en påse chips och satt sedan på en bänk och flamsade tills klockan elva på kvällen.

”Jag måste nog hem nu”, sa Hanna, hon pekade mot en bil som stod lite längre bort. ”det är min bil, jag parkerade här idag av någon anledning, vill du ha skjuts eller har du din bil här någonstans också?” fortsatte hon.

”Nej det behövs inte, jag kan ta tunnelbanan.” svarade jag.

”Okej, då ses vi imorgon då”, sa hon och gav mig en kram, jag kramade henne tillbaka, sedan såg jag henne åka iväg med sin lilla VW-bubbla.

 

Jag gick ner till tunnelbanan och satte mig för att vänta på tåget, det var inte så många där, bara två kvinnor, en äldre man och några killar som stod ganska långt bort och pratade tyst.

Den äldre mannen som såg ut att vara i sextio års åldern stirrade på de två kvinnorna med en obehaglig blick, jag rös och reste mig när tåget kom in på perrongen. Varken jag eller Hanna hade druckit en droppe med alkohol ikväll så jag var ganska slut efter dagen, jag sjönk ner på närmaste säte, killarna satte sig några bort och mannen satte sig mittemot mig. Han stirrade på min ben, jag gav honom en irriterad blick och reste mig för att sätta mig längre bort från honom.

Han reste sig upp och kom ifatt mig när jag var halvvägs framme vid de andra killarna.

”Hej där lilla flicka, vad vacker du är då”, sa han retsamt. Jag tog ett äcklat steg bakåt.

”Låt mig vara.” muttrade jag, han tog tag i min väska.
”En vacker flicka som du ska inte behöva bära på så tunga saker, låt mig ta den åt dig.” sa han flinandes. Ingen verkade vilja hjälpa mig, i och för sig var det bara killarna och de två kvinnorna i hela vagnen men de gjorde ingenting de heller.

”Släpp den”, fräste jag.

”Låt mig bära den!” upprepade mannen.
”SLÄPP!” skrek jag i panik och började slita i väskan, han tog ett hårt grepp om min arm och drog hårdare i väskan. Tårarna började komma och jag fick en klump i halsen, jag darrade av rädsla.

Plötsligt kände jag en arm om mig, någon tryckte mig intill sig och mannen stirrade förvånat på denne någon. Jag tog skydd i personens famn utan att bry mig om vem det var.
”Släpp väskan”, sa personen.

”Vem är du då?” frågade mannen surt.

”Jag är hennes pojkvän, jag sa släpp väskan.” fräste personen.

”Hennes pojkvän?” fnös mannen. ”varför satt du inte med henne då?”

”Jag hälsade på mina vänner där borta, släpp väskan!” svarade personen likgiltigt. Mannen släppte trumpet väskan samtidigt som tåget stannade, personen fortsatte att hålla i mig tills mannen hade gått av tåget och dörrarna hade stängts.

När han släppt mig tittade jag upp och slogs av en chock över att se vem som hade räddat mig.

Det var Zayn. Zayn Malik från One Direction.


Nu kommer One Direction med i bilen! Vad sägs om det va? :) /Lexi



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0