”Hej, mitt namn är Audrey Jensen.” sa jag till damen bakom disken. Hon bläddrade i några papper och tog ut cigaretten ur munnen.

”Hm, kom med mig”, sa hon frånvarande och vinkade nonchalant med pekfingret åt mig.

Jag gjorde som hon sa och rodnade av alla blickar jag fick när vi passerade alla arbetande män och kvinnor som antagligen jobbade på tidningen där jag själv hade sökte jobb. Det hela började en månad tidigare då min mamma hotade att kasta ut mig om jag inte fick ett jobb inom två månader.

Jag var sjutton och redan myndig men jag bodde gärna hemma ett tag till, åtminstone tills jag var arton men min mamma ville att jag skulle flytta, och eftersom jag inte hade något jobb så jag inte kunde hjälpa till med hyran tvingade mamma mig att söka ett. Och det hade jag gjort, till ”London’s Journal”.

”Mrs. Lawrence är här inne, om du vill ha jobbet, imponera på henne, okej?” sa miss Collins (enligt hennes namn skylt).

”Tack för tipset”, sa jag stelt och försökte le, miss Collins sa inte ett ord utan bara gick tillbaka till sin plats bakom besöksdisken.

Jag knackade försiktigt på Mrs. Lawrence dörr och harklade mig samtidigt för att inte ha alldeles torr röst när jag skulle prata med Mrs. Lawrence.

”Kom in!” ropade en röst inifrån rummet, jag gjorde som den sa och öppnade dörren, sedan slank jag in i rummet och stängde snabbt dörren bakom mig. Sedan tittade jag upp.

Mrs. Lawrence var den största kvinnan jag någonsin sett, hennes hår var uppsatt i en slarvig knut och hon hade på sig en vit, tajt klänning som fick henne att se ännu större ut en vad hon egentligen var.

”Hej där miss… Jensen var det väl?” sa Mrs. Lawrence med ett stelt leende.

”Öh… ja, ja det är jag det.” sa jag och drog nervöst bak håret. Mrs. Lawrence granskade mig snabbt från topp till tå, sedan sprack hon upp i ett brett leende.

”Men välkommen! Slå dig ner!” utbrast hon och gjorde en gest mot trästolen som stod framför hennes skrivbord.

Jag satte mig ner och förvånade mig över hur obekväm en trästol kunde vara. Mrs. Lawrence log igen och skrev något på ett papper, tittade upp mot mig och bredde ut leendet ännu lite mera.

”Ja…” började jag men Mrs. Lawrence avbröt mig brutalt.

”Så har du några erfarenheter?” frågade hon barskt och fingrade på skrivbordets träyta.

”Öhum, ja.” sa jag och drog fram ett papper ur min väska med uppgifter vad jag sysslat med under mina två första år i high school och lite om vad jag gjort i grundskolan också.

”Hm, sekreterare i två år till skolrådet, journalist i tre år till skoltidningen…”, Hon räknade upp resten av listans punkter innan hon lade ner den och log lite mot mig, det slog mig att kvinnan log extremt mycket.

”Jo jag…”,

”Har du någon rekommendation?” frågade Mrs. Lawrence. Och avbryter, for genom mitt huvud när jag tog fram rekommendationsbrevet från min rektor i grundskolan där jag var journalist till skoltidningen och sekreterare.  

”Hm, det ser bra ut”, mumlade Mrs. Lawrence och jag knöt näven i knät av lycka över hennes kommentar.

”Så… får jag något jobb?” undrade jag efter en stunds tystnad. Mrs. Lawrence såg på mig och tog sedan upp sin penna, hon började skriva något på ett papper som hon sedan gav till mig.

”Om du skriver på här får du börja som sekreterare till våra möten här på tidningen”, sa Mrs. Lawrence och gav mig en penna. Jag trodde knappt det var sant när jag långsamt skrev ner mitt namn i spalten.

”Då så, jag antar att vi ses imorgon då, klockan åtta.” sa Mrs. Lawrence. Jag nickade glatt.

”Ja! Tack så himla mycket Mrs. Lawrence! Jag är dig evigt tacksam!” sa jag och log det största jag kunde. Mrs. Lawrence log lite hon med, sedan gav hon mig en låda med anteckningar från deras gamla möten.

”Sådär ja, iväg med er nu miss Jensen.” sa Mrs. Lawrence och öppnade dörren åt mig.

”Tack igen Mrs. Lawrence!” tackade jag henne och gick sedan stolt igenom korridoren med lådan hårt i famnen.

Jag hade fått ett jobb, ett riktigt jobb, som sekreterare på ”London’s Journal”, nu måste mamma för en gångs skull bli stolt över mig, eftersom det var det här hon bad mig om.

Att jag skulle få ett jobb, och det hade jag, jag hade fått ett helt eget jobb.