”Tja Zayn”, sa jag och slog mig ner mittemot honom, han satt djupt koncentrerad på sin telefon, jag lutade mig över hans axel och såg att han spelade ”Tempel Run”, ett tidsfördriv som jag själv råkade älska, speciellt hade gjort det under min skolgång eftersom lektionerna ibland var ändlösa.

”Tja.” svarade han, han bet sig i läppen och det ryckte lite i ögonlocken, så koncentrerad var han.

Jag reste mig för att beställa och när jag kom tillbaka hade han tagit undan mobilen och ägnande nu all uppmärksamhet till sin bakelse.

”Hur mår du?” frågade jag och lutade mig framför att pussa honom på kinden men han drog sig undan, jag tittade förvånat och lite sårat på honom.
”Inte inför publik tack, jag vill inte att vårt förhållande förstörs av massa fans som slår ner dig.”

”Zayn vårt förhållande är ju redan känt.” fräste jag.

”Sedan, okej?” sa han och jag satte mig ner, sade ingenting utan tog upp min mobil och gick in på FaceBook, jag började chatta med Hanna istället, berättade snabbt vad som hade hänt och vad hon tyckte jag skulle göra, hennes smarta svar var: ”Flippa inte på honom”, sedan behövde hon gå. Jag lade ner mobilen igen och tittade på Zayn. Han höjde armarna mot mig men jag drog mig bort.
”Jag är ledsen…”,

”Lägg av Zayn, du har redan förödmjukat mig.” fräste jag och slängde det jag köpt i en soptunna och skyndade därifrån, att han kunde? Skammen och tårarna brände bakom ögonlocket då jag krockade in i en blond supersnygg ung tjej som verkade bekant på något sätt.

”Oj, nämen det är ju du”, sa hon och tittade på mig med en riktigt likgiltig blick.

”Va? Känner vi varandra?” utbrast jag förvånat.

”Skulle inte tro det.” fräste hon.
”Va?” sa jag förvirrat. Hon tryckte in pekfingret i min bröstkorg, så hårt hon kunde tydligen.

”Du håller dig borta från Zayn, okej? Annars blir det jävligt synd om dig din bitch, hörde du det?” fräste hon, knuffade till mig och skyndade sig sedan därifrån. Jag stirrade efter henne och gnuggade mig sårat där hon nästan spräckt bröstkorgen på mig.

Nästa dag ringde Zayn mig, jag svarade trött på hans samtal.

”Hallå?” sa jag sömnigt.

”Hej! Jag är ledsen för igår…”,

”Nej Zayn, det du borde vara ledsen för är att din gamla flickvän kom och nästan spräckte bröstkorgen på mig igår kväll och hotade mig, Zayn varför gjorde hon så?”

”Vem då? Aileen?”
”Ja.” suckade jag.

”Ingen aning, hur ska jag kunna veta det?” fräste han, ilskan for som en pil igenom mig av irritationen i hans röst och jag lade på luren utan att tänka.

”Där har du idiot.” fräste jag och lade sedan ner mobilen i min väska och stack till jobbet.

När jag kom dit berättade jag för Hanna om Aileen och hennes hotelse igår kväll, Hanna praktiskt letade upp Aileens nummer för att hota henne tillbaka men jag lyckades stoppa henne i sista sekunden, för att få henne på andra tankar påminde jag henne om Johnny.

”Så, ska du berätta för din bror eller inte?” undrade jag, hon såg ner i sitt knä och skakade på huvudet, som om hon inte visste vad hon skulle göra.

”Kanske, han kommer att bli arg.”
”Varför du det? Det är ju ditt liv!” utbrast jag.
”Men jag är hans lillasyster och han har väl någon sorts beskyddande instinkt som gör så att han måste skydda mig från alla som ut gör ett hot.” suckade Hanna och tog upp sin mobil.

”Bara säg det till honom, vad är det värsta som skulle kunna hända?”

”Du vill inte veta, en gång när jag hade en pojkvän frågade brorsan ut honom tills han stack, jag menar allvar, Orlando hade ett helt block med frågor, jag såg inte killen igen, han gjorde slut via sms, sa att ’det inte funkade så länge min bror kom i vägen för vår relation’.”

Hanna himlade med ögonen och jag fnittrade till.

”Wow, den enda i min familj som skulle göra så är nog Frances, hon bryr sig nog mest om mig, de andra gillar mig inte alls lika mycket eftersom jag är… helt enkelt inte som dem, jag är som pappa.”

”Hur var din pappa då?”

Jag suckade och samlade ihop mitt hår och lade det över andra axeln innan jag reste mig.
”Annorlunda.” svarade jag kort.

”Hur du annorlunda?” envisades Hanna.
”Bara inte som dem, jag vill inte prata om det just nu okej?” sa jag och lämnade rummet omedelbart.