Nästa dag ringde Zayn och frågade om jag ville följa med honom, Louis, Liam och Niall till parken för att äta glass och ”chilla” som han uttryckte det, vilket jag med glädje sa ja till.
”Då ses vi klockan…”,

”Tolv?” fyllde jag i och jag hörde att han skrattade.

”Ja, tolv, vid fontänen.”
”Kör på det.”

”HEJ!” ropade Zayn när han fick syn på mig. ”Vad fin du är.”

Jag hade faktiskt fixat till mig, men jag hoppades att det inte syntes alldeles för mycket.

”Hej.” sa Louis med ett överlägset leende som jag bara vände mig bort ifrån, och istället hälsade jag på Liam och Niall.

”Så vad hade ni tänkt att vi skulle göra?” frågade jag och log mot killarna, Louis mätte mig med blicken.

”Jag vet inte, vad tycker du? Spana på killar är väl allt du vill inte sant?” flinade han.

”Faktiskt inte”, muttrade jag och vände mig mot Zayn. ”varför håller han på så?” viskade jag till honom.

”Den som viskar den suger!” utbrast Louis och jag vände mig mot honom.

”Vad är ditt problem?” fräste jag.

”Uhh! Lite kaxig?” skrattade Louis.

”Kom igen Lou, sluta.” sa Niall.

”Ja lägg av mannen.” instämde Liam.
”Vadå? Varför försvarar ni henne? Hon är bara en tjej!” utbrast Louis och skrattade hånfullt, då fick jag nog.

”Ja precis! Jag är bara en tjej! Jag ler med det är inte alltid äkta, jag kämpar hårt men får aldrig vad jag förtjänar, jag älskar att bli kallad söt men tror aldrig på det, jag kan bli läst som en öppen bok men gömmer så mycket, jag har inte alltid rätt men avskyr tanken av att ha fel! Jag är bara en tjej.”

Sedan sprang jag därifrån, bakom mig hörde jag Zayn klaga på Louis och sedan hörde jag tunga steg efter mig och Zayns röst som ropade på mig.

”Låt mig vara.” sa jag till honom.

”Audrey vänta jag kan förklara…”,

Jag vände mig om till honom.
”Nej Zayn det kan du inte, du kan inte förklara varför jag blev arg, det kan ingen förutom jag men det har jag ingen lust med! Och jag bryr mig inte varför Louis är så dryg mot mig! Det enda jag vill och bryr mig om är att få vara med dig helt ostört och…”,

Zayn avbröt mig genom att pressa sina läppar mot mina och jag stelnade till, hela världen snurrade men ändå stannade upp på samma gång, det var den underbaraste känslan jag någonsin haft, men ändå drog jag mig ur den.

”Förlåt Zayn jag måste gå.” sa jag och sprang därifrån, tårarna började rinna medan jag sprang. Varför gjorde jag så? Nu hade jag saboterat allting och Zayn kommer aldrig vilja se mig igen! varför, varför, varför?! Jag hatade mig själv så mycket att jag knappt kunde andas, jag sjönk ner bakom en övergiven glasskiosk och började gråta, jag hulkade och snyftade och hoppades att ingen skulle höra mig eftersom jag inte orkade med något medlidande från någon just nu, inte ens från den visaste person jag någonsin möt, det enda jag ville var att komma så långt bort från allting att jag aldrig mer behövde tänka på det, aldrig, aldrig, aldrig någonsin igen.

Zayn’s perspektiv:

Jag stirrade efter Audrey, varför gjorde jag så? Hon blev antagligen rädd eftersom jag var ganska påflugen men... men varför? Jag bankade knytnäven i pannan och svalde. Nu när hon var borta kändes det som ett tomrum i mig, jag ville bara att hon skulle komma tillbaka igen och att hon skulle säga ”Zayn, jag älskar dig” men det var ju så omöjligt det kunde bli nu när jag hade sabbat allt, stött bort henne för evigt, kanske hade Louis rätt hela tiden? Att jag inte skulle äventyra kärleken igen efter Perrie som bokstavligt talat krossade mitt hjärta och fick mig ligga i sängen i flera veckor och deppa, killarna var så stöttande då men nu har de alla, speciellt Louis, blivit lite överbeskyddande mot tjejer som jag blir seriös med, men å andra sidan var det ju Audrey det gällde, hon var speciell, hade något som ingen annan hade, Audrey hade den där saken som jag letat efter så länge, jag saknade till och med henne när hon var bara några minuter bort, jag började gå mot hållet som hon hade sprungit mot medan tunga steg, hjärtat bankade och det hettade i ansiktet, precis då fick jag syn på henne. Hon stod en bit bort och stirrade på mig, just som jag skulle gå fram till henne så överöstes jag av fans, Audrey stirrade på mig, sedan gick hon därifrån.